Is it because of my afro???

På tal om hår. Förra veckan var jag på en frisörsalong och bokade klipptid. Det är inte ofta jag tycker att folk är snobbiga, men denna kvinna var så dryg att jag gick därifrån och liksom försökte spegla mig i skyltfönster hela vägen till bussen?? För hon kollade på mig ungefär som man kollar på någon som inte använt en dusch sen förra julafton. (Det hade jag inte gjort heller) (JOODÅ skoja bara!) (Min årliga dusch inträffar på nyårsdagen så det var inte så länge sen.)

För att hämnas väntade jag till sista dagen med att avboka tiden. Hade i min fantasi målat upp väldigt dramatiska scenarion inför det samtalet. Hoppades på desperata övertalningsförsök, nån liten snyftning, ivriga förklaringar om hur hela deras verksamhet hänger på mina 350kr, eller åtminstone lite bitterhet för att jag avbokade så sent. Jag skulle avmätt svara att de redan förlorat mig som kund, sen skulle jag hålla en föreläsning om vikten av gott bemötande inom serviceyrken (för jag själv är ju så HIMLA trevlig bakom black jack-bordet klockan fem i två när folk börjar panikragga).

Inget av detta skedde.
Hon frågade inte ens om jag ville boka en ny tid???????

Nu kan jag inte komma ifrån känslan av att ha blivit dumpad av nån jag inte ens ville ha.


Folk som kallar melodifestivalen "mellon"

Som så ofta annars undrar jag: VARFÖR?
Försöker ni öppna porten till Morias gruvor? Är det vad ni gör??

När jag ser den märkliga förkortningen läser jag den med samma betoning och pondus som Gandalf. "Sitter och ser på MELLon." "Vem tror du kommer vinna MELLon?" Det känns fånigt.


Att gå från tekniskt snille till korkad brud på fem minuter

Jag ser gärna mig själv som en rätt teknisk person. Tyvärr är den bittra sanningen snarare att omgivningen ofta är så ointresserad av elektronik att jag kan framstå som ett geni genom att typ slå av och på grejer så de börjar funka igen?

Hur som helst, jag trivs med att vara ett geni. Därför hatar jag att ringa kundtjänster, tekniska supporter osv för då slås hela illusionen brutalt i spillror. Jag kan inte prata med de människorna utan att låta helt blåst??

Samtal igår:
Jag: - Hej! Jag ringer från kuratorsmottagningen, det är typ nåt fel på min telefon.
Teknikgubbe: - Är det telefonen du ringer från nu?
Jag: - Eh... Jaaaaaaa....... Fast högtalaren funkar så det är nog nåt med själva luren typ. (Får här motstå impulsen att säga att det måste vara ett LURIGT problem.)
Teknikgubbe: - Jaha jamen du då är det nog (rabblar massa teorier). Kan det stämma?
Jag: - Eh.... Jaaaaaa.... Det gör det säkert?
Teknikgubbe: - Är det en Blabla?
Jag: - Eh..... Jaaaaa..... Det är det säkert?
Teknikgubbe: - SER du telefonen?
Jag: (Skitstolt över att kunna ge ett klart och tydligt svar) - Ja!! Jag kollar på den nu!
Teknikgubbe: - STÅR det Blabla på den?
Jag: (Helt exalterad över att kunna leverera TVÅ konkreta svar på raken) -Ja!!! Det står så!! Det är en Blabla! (spricker av stolthet över min fina slutledningsförmåga)
Teknikgubbe: - Okej, jamen du det är nog lika bra att byta ut den där.
Jag: - Eh..... Jaaaaa..... Det är det säkert.
Teknikgubbe: - Har du nåt användarnamn?
Jag: -Eh..... Jaaaaa..... Det har jag säkert?
Teknikgubbe: -(Kort paus, antagligen för att hindra sig själv från att inleda meningen med "Lilla gumman...") - Du loggar väl in på landstingets nät varje morgon?
Jag: -Eh..... Jaaaaa..... Det gör jag.
Teknikgubbe: -Då skriver du in ett användarnamn va?
Jag: -Ahaaaaaa... Hehehh.... Heh.... (anger mitt användarnamn)
Teknikgubbe: -Jamen bra, då skickar jag dit någon med en ny telefon!
Jag: -Heehhhh.... heeheeehhhh....
Teknikgubbe: -Vad är det för trappuppgång?
Jag: -Hehhhehhh..... heeehhh....... (Stirrar tomt framför mig. Ler fånigt. Känner en droppe dreggel rinna ut genom mungipan)

Täckkjolen

Inte nog med att det är vidrigt kallt här uppe. Dessutom måste man bevittna detta obegripliga klädesplagg överallt.

Det väcker så många frågor. Ska det ska vara snyggt? Lite hippt? Kvinnligt och sensuellt? Jag vill slå ut med händerna i en hjälplös gest, vända ansiktet mot himlen och i djupaste förtvivlan utbrista "vaaaad ääääär meeeeeeeningen????"

Som den fördomsfria människan jag är kan jag ju berätta att folk som har på sig täckkjolar måste vara samma sorts människor som tar med sig en kaffetermos var de än går och bråkar om medlemspriser på Ica. När de går ut med sin hund knyter de bajspåsarna kring vovvens halsband och deras barn får endast "spela data" en halvtimme om dagen. En till två gånger om året åker de till Teneriffa och släpper loss i en sån där sjal man lindar runt kroppen så det blir en klänning. Jag svär.

Vanemänniskor

Folk som alltid gör samma saker ger mig kraftig ångest. Hela den här veckan har jag till exempel sett en tant som tar samma buss hem varje dag. Jag tänker mig att hon är fånge i sitt eget liv och så får jag lite svårt att andas.

Min största skräck är att få nån sorts kris, ta ihop det med första bästa som råkar finnas tillgänglig just då, bli gravid, skaffa hus i nåt litet halvdött samhälle för att det är "billigt och bra för barnen att växa upp i", fastna på nåt tråkigt jobb i trettio år och resten av tiden gå omkring och damsuga medan karln skjutsar barnen på hockeyträningar. För att riktigt lyxa till det sätter vi oss på den lokala pizzerian nån gång i halvåret och tar några öl och plankstek, sen går vi hem och idkar lite halvhjärtat samlag typ för att det hör till.
Aaaaaaaaaaaaaaah obehag!!!

Jag fattar ju att många ser framemot just detta, i alla fall tryggheten och stabiliteten, och det är absolut inget fel med det så länge det ger en glädje. Det jag är livrädd för är att leva för rutiner utförda på autopilot och sluta sträva. Det är ju ändå ett ganska lätt spår att halka in på, det är ju liksom mer eller mindre vad som förväntas av en känns det som?

Alla behöver väl struktur, men tänk om det blir till en inbillad livlina som bara håller en tillbaka?

I alla fall, tillbaka till tanten på bussen. En oroväckande tanke slog mig idag.
VARFÖR vet jag att hon alltid åker den bussen?
Jo alltså.... Jag har ju själv åkt samma förbannade buss varje dag???
Bra där...........................

En omotiverad bild som ger mig motsatsen till ångest.

Älskar blandningen

Nu för tiden bloggar inte folk om mode. De bloggar om mode, hur halva deras familj kolavippat, livet som mamma, lite gamla hederliga våldtäkter och så fotografering. Fint att utvecklingen går framåt och folk vidgar sina vyer tycker jag.

Fast jag undrar ju dock hur man förlorar 2 våldtäkter? Är det en förlust man sörjer liksom? Känns ju i så fall värre att förlora sin mode & fotografering. Jämrans öde.

Filmklyschor

Nåt jag kan störa mig till döds på är de kvinnliga karaktärerna i action- och skräckfilmer. Tror inte det behövs nån vidare förklaring där.

Ännu mer störande är att när en tjej väl är lite cool och typ massmördar och har sig, då är det mer regel än undantag att det en bit in filmen kommer en snyfthistoria om hur hon såg sina föräldrar mördas när hon var barn. Man ba ahaaaa va fint, nu fick karaktären så mycket mer djuuuuuup! Äntligen kan man relateeeeeera! Sen fäller man en stillsam tår och sörjer hennes förlorade framtidshopp.

Ne. Om det nu ska snyftas och hållas på, var är karlarnas snyfthistorier? Varför behöver inte de nån ursäkt för att vara psycho killers?



Beatrix Kiddo - typ den enda oirriterande actionfilmstjejen utan snyfthistoria jag kan komma på. I och för sig hämnas hon ju sin man och dotters död, fast hon var psycho killer även innan så det räknas inte. Om inte annat vägs det upp av att hon skalperar tjejen i samma film som har en riktig bohoo jag såg mina föräldrar dö-story.

Stylingknep

Jag känner att mina extremt bra hårdagar börjar nå nya höjder (bokstavligt talat). Eftersom det som vi alla vet är viktigast av allt att vara snögg tänkte jag förbarma mig över era stackars skönhetstörstande själar och dela med mig av mitt bästa knep.

1. Försov dig.
2. Panikduscha.
3. Sätt upp din blöta kalufs i nån sorts boll.
4. Bli less på att håret aldrig torkar och släpp ut det. Gärna sensuellt i slow motion, för så kul är det att släppa ut håret! Reklamen ljuger inte! Hårutsläppning är en intensiv upplevelse som kräver passion och inlevelse!
5. Njut av ditt nya afro.

Because you're worth it!! :)))))))

Horoskop


Sannolikheten att detta astro kommer stämma?
Astroligt.

(PS! Shit vad jag uppdaterar nu. För en gångs skull slipper ni gråta allt för många bittra tårar av saknad mellan inläggen. DS!)

Tjejer som dumraggar

Som black jack-dealer kan jag väl för all del leva med att folk anklagar mig för att fuska, halverst däckar över spelbordet, drar "du blev tjock fast du är smal höhöhöhöö"-skämt i tusen olika varianter, spiller öl, kommenterar mina bröst eller slänger marker på mig när de förlorar. Det är ändå ett skitroligt jobb.

Nåt som dock får mig att vilja lägga mig mitt på bordet i fosterställning och grina tills kvällen är slut: När tjejer står och är skitkorkade för att killen de är sugna på ska tycka att de är gulliga eller nåt. Vad vet jag???? Jag förstår inte???? Kanske därför jag är singel???? :))))))

Det här är alltså ett fiktivt exempel:
Tjej: -Asså jag kan inte det här! Jag är sääääääämst!! :D
Jag: (drar reglerna lite snabbt)
Tjej: (vänder sig mot killen) - Du MÅSTE hjälpa mig! Jag fattar ingenting???? :D :D :D
Jag: (delar ut kort)
Tjej: (får en femma och en tvåa) (vänder sig mot killen) -Vad haaaaaar jag? :D
Jag: - Sju.
Tjej: (till killen) - Asså vad bliiiiiir det? :D
Kille: - Det blir sju.
Tjej: - AHAAAA hahahaha asså jag är SÄMST på matte???? :D
Jag: (försöker öka tempot) - Du har alltså sju och ska få så nära tjugoett som möjligt. Vill du ha kort?
Tjej: (vänder sig mot killen) - Asså vad ska jag göööööööööraaa???? :D

Jag utombords: :)))))
Jag inombords:

Potentiellt ämne till c-uppsatsen:

Ett fenomen jag verkligen skulle vilja gå till botten med - Vad är det med dansgolv som får mitt arsle att se ut som ett handtag?

Igår började jag misstänka att nån hade satt en lapp där det stod "grabba tag" på röva min. Och det var inte smygtafsarna heller, de som typ vill känna lite och sen smiter iväg. De tog liksom ett grepp, sen stod de där och stirrade och väntade på en reaktion.

Jag har ingen aning om hur jag ska förhålla mig till detta? Borde kanske bli förbannad, men när det händer för tredje gången på samma kväll kan jag enbart ta ett steg tillbaka och betrakta människan i ren fascination. Vill förstå handlingen som sådan och vilken inre dialog som leder fram till den. Vad är syftet? Vilket mål vill de uppnå? Är tiden då man i alla fall hälsade innan man tryckte skreven mot varann förbi?

Tyvärr tog dessa pojkar varje försök till kommunikation som en inbjudan att grabba tag igen, så jag la mitt forskningsprojekt på hyllan och gick hem istället.
Så många frågor, så lite svar.

Nästa gång kör jag defintivt på the face istället.



Låtar jag kräks av

Jag har redan beskrivit min bottenlösa avsky mot Lazy song, Hollywood hills och Unfaithful.
Men självklart slutar det inte där. Skönt med lite hat såhär i juletider. :)))))

Kärlekens tunga - September
Motivering känns lite överflödig när låten på allvar heter KÄRLEKENS TUNGA.
Alltså finns det någon sjukare kroppsdel än en tunga? När man inte tänker så mycket på den är den väl okej. Bra att ha. Men att göra en låt som fokuserar på en slemmig, dallrig muskel liksom?? Romantiskt.

Don't stop believing - Journey
Typ allas favoritlåt. När den spelas är det alltid nån som utbrister att det är den bästa låten som nånsin gjorts. Själv tycker jag den är platt, förutsägbar och totalt meningslös. Det känns som att alla andra hör nåt jag inte hör. Resten av världen är invigda i nån stor hemlighet jag inte förstår.
Det känns som när man var liten och hade en hemlig klubb. När man sa "Asså man kan bara vara två i den här leken" när nån ville haka på. Skillnaden är att nu är det jag som inte får vara med. Är det detta som kallas karma?????

What are words - Chris Medina
Det kan väl hända att jag grinade en skvätt första gången jag såg den på youtube och fick hela storyn med bilolyckan och hans tjej som blev hjärnskadad och så. Men nu får jag typ kväljningar bara av att höra talas om den. För var är mänskan nu? Inte med sin tjej i alla fall. Han har lämnat henne för att åka ut i världen och sjunga om hur han aldrig ska lämna henne? Bo fucking ho.
Han är så himla FIN kille. En sån som MENAR det han säger. Till skillnad från alla andra som lämnar sina tjejer när dom hamnar i koma. Sviiiin.

Så kallade facit

Idag hade vi en tenta med enbart sant- eller falsktfrågor, så vi fick facit direkt vi var klara. Svaren kändes dock inte helt ok....

En fråga handlade till exempel om påståendet att det är viktigast att fokusera på barndomen när man möter en självmordbenägen klient. "Sant" stod det i facit. Haha? Jag vill typ inte ens tänka mig hur den dialogen skulle låta.

- Jag vill inte leva längre.
- Oj då. Men du, hur var din barndom?
- Skit. Jag vill dö.
- Jaså minsann? Hur var relationen till dina föräldrar?
- Imorgon tar jag bort mig.
- Tror du att det kan ha något att göra med att din mamma inte ammade dig tillräckligt länge?
- Jag tänker sätta en gevärspipa i munnen.
- Det låter som att du är fast i den orala fasen tycker jag.

That makes sense!

Jag är knäckt

För några dagar sen fick jag den fina snilleblixten att jag skulle koka knäck och lägga i fina burkar och ge till mor- och farföräldrarna. NAAAAW så snuttigt.

Inom loppet av en vecka har jag nu bränt sönder två kastruller.
Hur??? HUUUUUUR?

Väldigt få saker prövar mitt tålamod lika mycket som bakning. Jag blir förbannad bara av tanken. Börjar gnissla tänder. Muttra för mig själv och hytta med nävarna åt ingen särskild. Jag börjar ärligt talat ifrågasätta min egen intelligens (det är liksom inte raketforskning, det är KNÄCK. Jag har inte fått en omtenta under hela min universitetstid, men jag lyckas inte blanda tre ingredienser och hälla i små former utan att förstöra köksutrustningen!?)

.............................synd att min största ambition här i livet var att bli hemmafru.
Tänk om jag måste skaffa ett jobb??? :´(


Mitt hår

Tjenare.
Här sitter jag och kalufsen och chillar.


Man skulle kunna säga att jag ger begreppet "dålig hårdag" ett ansikte. Men jag tycker att vi ska fokusera på de positiva aspekterna istället.

Om jag nån gång blir hemlig agent kan jag t ex utan problem gömma en bössa i luggen.

Vad tjejer egentligen menar-listor

Det finns få saker som får mig att ifrågasätta min könstillhörighet lika mycket som de här listorna som florerar på facebook, som nån sorts guide för att killar ska lära sig att tolka tjejers beteende.

Det brukar till exempel stå saker som "Om hon blir sur och sticker ifrån dig, vill hon att du ska gå efter!" och "Om hon puttar och slår dig, håll om henne och släpp inte taget!"

OMG.
Och så frågar vi oss hur det kommer sig att ett nej inte alltid tas som ett nej??

Jag ska göra en egen lista för att slippa förvirring.
- Om jag blir sur och springer ifrån dig, lämna mig ifred.
- Om jag säger att det är över, lämna mig ifred.
- Om jag har bett dig att inte höra av dig, lämna mig ifred.
- Om jag puttar och slår dig, ta skydd.

Vad hände med att säga det man menar och mena det man säger? Varför göra allt så förbannat invecklat?

Folk som äter översta ostlagret

Jag vet inte om det verkligen är nåt fel på den översta skivan i en nyöppnad ost. Jag vet inte om den är besprutad med giftiga kemikalier eller om den faktiskt är helt ätbar.

Allt jag vet är att den översta skivan utgör ca 2 mm av osten i fråga. Den dagen jag är ensamstående sexbarnsmor utan jobb kanske jag finner det aktuellt att värna om varje ostskiva som vore den en dyrbar skatt. Men i dagens läge kan jag inte riktigt motivera något sådant tilltag.

Kanske borde jag vara lite öppensinnad och acceptera att det finns folk med en annorlunda syn på saken? Kanske borde jag förhålla mig mer ostliberalt? Förmodligen. Men det är omöjligt när jag ser den belåtna minen folk kan få när de skivar lös den översta lagret och lägger det på mackan lite nonchalant. Sen spänner de blicken i en och väntar på en reaktion. Som om jag ska flämta till chockerat över deras rebelliska sinnelag?

Nej vet nån vad.

Idag åt jag-facebookaren

VAD är grejen med att folk hela tiden ska skriva vad de äter, hur de tränar och när de städar i sina statusuppdateringar på facebook? Superlativ och oväsentliga detaljer flödar och alltihop fullkomligt skriker duktighetsmänniska.

Exempel: "har efter ett riktigt hårt men ack så skönt träningspass avnjutit en fantastisk lövbiff med potatisgratäng och sallad. Nu blir det att krypa upp i soffan och mysa med ett glas vin och finaste blablabla (här taggas valfri tråkig vän). Städningen får vänta till en annan dag, HÖHÖ TONIGHT I'M A REBELLLLLLL."

Okej det sista la jag själv till.
Jag stod inte ut med att skriva ett typiskt duktighetsinlägg ens i informeringssyfte.
Jag kräks.
Gråter av uttråkning och ointresse.
Dunkar huvudet i bordet i vanmakt.
Stirrar oförstående in i väggen i tre timmar.
Bloggar om det.
Går och lägger mig i fosterställning i badkaret.

Grey's anatomy

De pratar på ett speciellt sätt i Grey's.

De kommunicerar inte genom dialoger. Egentligen pratar de inte med varann alls, de håller tal. Det gör mig illa till mods. En massa kirurger som går runt och för monologer, det är vad serien bygger på. Jag fattar ingenting.

Jag har alltid gått omkring och trott att ett samtal liksom bygger på att man är minst två personer som turas om att prata. Person A säger några meningar och bjuder sedan genom olika signaler in person B att ge någon sorts respons. Person B säger sedan några meningar som bygger på vad person A just sagt. Person A svarar på vad person B sagt, och så håller det på.

De pratar på ett speciellt sätt i Grey's.

I Grey's möter person A person B i hissen. De står tysta och sneglar på varann ett tag. Sen utbrister person A en mening som sedan upprepas otaliga gånger i själva talet som följer. Talet är långt, tårdrypande och stegras i takt med bakgrundsmusiken för att sedan avslutas med exakt samma mening det inleddes med. Person B ser dramatiskt in i person A's ögon ett tag och går sedan därifrån.

Vad är det för vansinne?
Tänk om folk skulle bete sig så i verkliga livet??????
Personligen skulle jag gråta mig till sömns varje kväll av ren vantrogenhet.

De pratar på ett speciellt sätt i Grey's.

Hobbypoliser

Det finns en typ av människor som tycker att rätt ska vara rätt, särskilt i trafiken. Och det är deras personliga uppdrag att se till att detta efterföljs. Av någon anledning är personerna alltid 50+ och de väntar alltid tills man just passerat med att säga vad de vill ha sagt.

Till exempel mannen som blev grymt irriterad på mig för att jag tryckte på trafikljusknappen när jag och han skulle gå över vägen. "Nu förstörde du för dom som kör!" grymtade han just innan han försvann iväg åt andra hållet.
Eller kvinnan jag cyklade förbi på vänsterkanten som indignerat muttrade "cykelbanan är på andra sidan!"

Grejen är ju inte att människorna är petiga och gnälliga. Grejen är att de skriker grejer efter en, och sen tar de det med allra största säkerhet som en triumf när man inte ids eller hinner vända sig om och bemöta deras trams. "Höhöhöhö där fick hon så hon teg, det där gör hon inte om!" tänker de belåtet där de går.

Det hade jag förmodligen inte gjort heller om de inte sagt nåt. Nu, tack vare er kära fega hobbypoliser, upprepar jag alla de här sakerna varje jag får chansen.

Tidigare inlägg
RSS 2.0