Fega jävel

När du började följa efter mig försökte jag låta bli att öka takten eller verka orolig. Jag ville inte att du skulle tro att jag trodde du var en våldtäktsman. Jag ville inte att du skulle känna dig illa till mods.
 
Kan du föreställa dig att jag tänkte något över huvud taget? Att jag kände något? Eller gjorde mitt långa hår, mina klackar och min totala avsaknad av egen penis att du inte kunde se mig som en tänkande eller kännande individ?
 
Du förstår nog inte vad jag försöker beskriva, för i dina ögon är jag en sak. I din värld går din vilja föra min eventuella rädsla och ångest. I din värld försökte du väl bara ta det du hade rätt till. Du blev kanske lite irriterad när det sket sig, eller så nöjde du dig med kicken av att se rädslan i mina ögon och att för några sekunder veta att du kunde ha gjort precis vad du ville.
 
Jag önskar att du visste hur det känns att förbereda sig på att slåss för sitt liv när man vet att man egentligen inte har en chans. Hur det känns att förbereda sig på att tvingas försvara det ingen har rätt att ta, varje gång man går utanför dörren på kvällen.
 
Men du vet hur det känns att vara maktlös, eller hur? Varför skulle du annars vänta tills ingen annan var i närheten och attackera bakifrån i mörkret? Varför skulle du annars fly som en hund med svansen mellan benen när det inte gick så lätt som du hade trott?
 
Du förstår inte vad jag försöker beskriva, för i dina ögon är jag ett medel för att nå ditt mål. Du behövde en docka som kunde ta över din vanmakt, men det blev inte så.
 
Du hade makten i några sekunder.
Jag kommer bära på vanmakten i månader, kanske år.
Och du kommer vara samma fega, maktlösa svin ända tills du står rak i ryggen, ser mig i ögonen, förstår den fulla innebörden av vad du gjort och ber mig om förlåtelse.
 
Jag vet att det aldrig kommer hända och för det tycker jag synd om dig, äckliga jävla kräk.

Kommentarer
Postat av: ina

Jag tycker liksom också synd om personen. Ja självklart, han är ett äckligt kräk och inget kan någonsin ursäkta det där beteendet, men ändå är han ju bara en dum patetisk människa som ger sig på någon han trodde skulle vara hjälplös bara han fick övertaget. Något är ju uppenbarligen fel på människan, så jag kan liksom inte hata honom men jag kan inte heller känna någon empati för honom. Jag kan bara sucka och tänka "stackars människa som är så jävla idiotisk" och hoppas att de hittar honom och att han aldrig någonsin får chans att göra om det. Eller egentligen tycker jag inte synd om honom, jag tycker det är synd att han har något behov av att göra så och att du skulle bli offret. Kram!

Svar: Jag kan väl känna empati med honom i den bemärkelsen att han är ett offer för samhället och dess strukturer precis som vi alla är. Däremot väljer vi ju själva vad vi gör, och jag hatar honom för vad han gjort oavsett vilka förutsättningar han hade.
Tur för mig att jag har så fina människor omkring mig och att polisen verkar ta det här på allvar. Det känns redan mycket bättre tack vare dig och alla andra. Kraaaaaaaaaam!
Sandra Hedlund

2012-09-03 @ 21:01:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0