Hur kan det någonsin vara konstruktivt att tysta ner någon?

Här har det varit dött ett tag. Men nu ni! Det här omdebatterade inlägget av Anitha Schulman och liknande twitterinlägg av Calle Schulman var vad som krävdes för att jag skulle sätta mig och blogga igen. 
 
Det hela handlar om en intervju där Margret Attladottir i en fråga svarar på varför hon engagerar sig för kvinnofrågor, och som exempel tar upp att nyligen när hon gick en sträcka på ca 200 meter så ropade hela fem män nedsättande saker efter henne. Calle ställer sig på sin twitter starkt kritisk till detta uttalande och Anitha bestämmer sig för att gå till botten med det i sin blogg. Hon ifrågasätter huruvida männen verkligen inte stod i en klunga, om de verkligen var just fem stycken, hur det kom sig att de ropade efter henne på en så pass städad gata och hur det kommer sig att män inte brukar ropa saker efter henne. Hon och Calle drar båda slutsatsen att så kan det ju faktiskt inte ha gått till, historien måste vara, omg, KRYDDAD.
 
DET är alltså vad de väljer att fokusera på. DEN EXAKTA SANNINGEN bakom historien. Inte vad historien försöker illustrera, inte problemet den är ämnad att lyfta, utan de kräver att få DE EXAKTA DETALJERNA. Anitha och Calle menar nämligen att om man kryddar historier såhär så bidrar man bara till att skapa en klyfta mellan kvinnor och män.
 
Exakt så här ser jag ut när jag skriver detta.
 
 
Jag skulle vilja påstå att om det är något som skapar klyftor mellan människor så är det när man inte riktigt kan prata om saker. Tabun. Och vad händer när tjejer som berättar om obehagliga saker de varit med om ständigt ifrågasätts? Jo, då bildas just TABUN.
 
Personligen tycker jag det känns ganska påtagligt att sånt här är något man inte borde prata om såvida man inte har väldigt mycket kött på benen och konkreta bevis. Det känns inte helt okej att till exempel prata om att killar beter sig obehagligt mot en ibland. Det är inte för att jag själv tycker att ämnet i sig är jobbigt eller fel, utan för att jag känner motståndet hos omgivningen och för att attityder som den i Anithas och Calles inlägg är allt annat än ovanliga. Även om man inte smutskastar någon enskild person är det enligt den allmänna uppfattningen lite fel att ens röra sig bland såna ämnen. Men om man inte kan prata om saken allmänt, hur ska man då kunna prata om saken när det verkligen har hänt något jätteobehagligt? När man verkligen inte orkar ta risken att någon ifrågasätter en?
 
Om vi skulle lyckas ändra klimatet, sluta ifrågasätta detaljer och istället fokusera på det som egentligen är viktigt tror jag inte alls det skulle göra klyftan mellan kvinnor och män större. Tvärtom tror jag tror att det skulle skapa en större förståelse mellan könen och mellan människor över huvud taget. Hur ska till exempel föreställningar om att killar är svin kunna ändras om man inte öppet kan gå till botten med problemet? Hur ska vi kunna undvika att påverkas av normer som att killar inte kan kontrollera sina drifter och att tjejer alltid bör vara tillgängliga för blickar och kommentarer om vi inte reflekterar över dem? Hur ska både tjejer och killar som utsatts för övergrepp över huvud taget förstå att det är just övergrepp om det inte går att sätta ord på? Hur kan det någonsin vara konstruktivt att tysta ner någon?
 
Mer öppen dialog och mindre ifrågasättande av enskilda individer, tack.

RSS 2.0