Vanemänniskor

Folk som alltid gör samma saker ger mig kraftig ångest. Hela den här veckan har jag till exempel sett en tant som tar samma buss hem varje dag. Jag tänker mig att hon är fånge i sitt eget liv och så får jag lite svårt att andas.

Min största skräck är att få nån sorts kris, ta ihop det med första bästa som råkar finnas tillgänglig just då, bli gravid, skaffa hus i nåt litet halvdött samhälle för att det är "billigt och bra för barnen att växa upp i", fastna på nåt tråkigt jobb i trettio år och resten av tiden gå omkring och damsuga medan karln skjutsar barnen på hockeyträningar. För att riktigt lyxa till det sätter vi oss på den lokala pizzerian nån gång i halvåret och tar några öl och plankstek, sen går vi hem och idkar lite halvhjärtat samlag typ för att det hör till.
Aaaaaaaaaaaaaaah obehag!!!

Jag fattar ju att många ser framemot just detta, i alla fall tryggheten och stabiliteten, och det är absolut inget fel med det så länge det ger en glädje. Det jag är livrädd för är att leva för rutiner utförda på autopilot och sluta sträva. Det är ju ändå ett ganska lätt spår att halka in på, det är ju liksom mer eller mindre vad som förväntas av en känns det som?

Alla behöver väl struktur, men tänk om det blir till en inbillad livlina som bara håller en tillbaka?

I alla fall, tillbaka till tanten på bussen. En oroväckande tanke slog mig idag.
VARFÖR vet jag att hon alltid åker den bussen?
Jo alltså.... Jag har ju själv åkt samma förbannade buss varje dag???
Bra där...........................

En omotiverad bild som ger mig motsatsen till ångest.

Kommentarer
Postat av: Elin

Nä men man vet aldrig vad som händer i livet..pappa är inlagd på lassa nu..

2012-01-28 @ 21:35:54
URL: http://elinrundstrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0