Jag lever! Typ.

Det där med att möta världen med ett tappert leende blev det inget av. Min teori är att eftersom jag aldrig blir sådär småförkyld är det bara de värsta sjukorna som letar sig in i min kropp och överlever. Jag är alltså ingen fjant! Det är virusen som är muterade supervarianter??

I alla fall. Jag for hem från praktiken igår ca 11.00 och därefter kollade jag oavbrutet på Sons of Anarchy i tolv timmar. Sen fortsatte jag när jag vaknade imorse. I mitt feberdimmiga tillstånd har jag nu fått lite svårt att skilja på fantasi och verklighet?

Det känns ungefär som när jag läste Snabba Cash och drömde att jag var en tjallare. Den skammen!!!! Den förföljde mig även i vaket tillstånd ett bra tag. Kunde inte möta min egen blick i spegeln utan att drämma knytnäven i väggen, skölja ansiktet i kallvatten och utbrista "VEM ÄÄÄÄÄÄÄR JAG???"

Nej nu busar jag bara.
Jag vet precis vad som är fiktion och vad som är verklighet!
Nu ska jag se om jag blivit frisk nog för att orka gå till affärn. Annars får jag ta motorcykeln.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0