Det finns inga riktiga män och framförallt inga låtsasmän

Ett till självmotsägande budskap jag stör mig sjukt mycket på:
Såhär ser jag på saken: Om våld i någon form ingår i den manliga normen så kommer kvinnor i slutändan att drabbas av det. Ses det som macho att slåss och bete sig agressivt så kommer tjejer och barn att bli slagna och kontrollerade. Det spelar ingen roll hur socialt oaccepterat just kvinnomisshandel är, om man lär sig att handskas med problem genom att använda våld istället för att kommunicera så är det så man kommer att handskas med problem i trängda situationer genom hela livet.

Nu säger jag ju självklart inte att alla män som slagits även kommer att slå en tjej, men jag är övertygad om att det finns en koppling mellan såna här föreställningar om vad en riktig man är och mäns våld mot kvinnor. Bara uttrycket RIKTIGA MÄN i sig är ju liksom problematiskt. Varför ens indikera att det finns någon sorts låtsasmän? Män borde över huvud taget inte behöva bevisa något, inte behöva försvara någon påtvingad roll. Vettiga män är sig själva oavsett om det råkar bryta mot någon skum manlig kod som i förlängningen bara leder till ojämlikhet och misshandlade fruar.

Bara keep it real helt enkelt. För jag tror att väldigt väldigt få människor är agressiva misshandlande våldsbenägna idioter av naturen, penis eller ej.

Ängslig tjej

HAHA okej jag klarar verkligen inte av att låta de där hemska bilderna vara längst upp.

Så... Jag antar att vad jag vill säga är nu ska jag iväg och big brother-hänga och VIPS råkade kameran slinka upp framför spegeln och HIHIHI jag råkade bara se ut såhär???? GILLA!! BEKRÄFTA MIG!!! :)))



ADJÖ.

Ridiculously unphotogenic girl

Alla lägger jämt upp så sjukt snygga bilder på sig själva nu för tiden. Typ, "nu ska jag iväg och äta middag och VIPS råkade kameran slinka upp framför spegeln och HIHIHI jag råkade bara se ut såhär???? GILLA!! BEKRÄFTA MIG!!! :)))"

Nu kanske jag låter bitter, men herregud nej. Blir ju också sjukt bra på bilder jämt! Är bara för cool för att hålla på och posta dem hela tiden.

Smiling with my eyes, som Tyra Banks hade sagt.

Well what the hell, I'm gonna let it happen to me


I'm on the right track baby I was born this way

Praktiken. Jag har som alltid haft nån inbillning om att den skulle vara ett sätt att omsätta all teori man präntat in under två år till just... praktik.

FEL.
Praktiken är inget annat än en tokeffektiv hybrisdödare.

Jag har ALDRIG känt mig så ung, oerfaren och okunnig som nu. Inte ens när jag var typ fyra år kände jag mig såhär n00big? (använde jag just det ordet???? what??)

Det kanske är ett tecken på mognad att inse sina begränsningar. Hur kass och värdelös jag än känner mig har jag hur som helst kommit fram till en annan insikt också: Det ÄR verkligen det här jag vill hålla på med.

Har aldrig förr känt den känslan, men nu mitt i all påtvingad ödmjukhet bara infann den sig pang bom. Inte så att jag varit så värst osäker på utbildningen, den har alltid känts rätt. Men det här går djupare. Vet inte hur jag ska beskriva det. Det är bara så jäkulskt fint att jag inte riktigt vet om jag ska gråta en skvätt eller bara rycka på axlarna eftersom det känns så självklart.

Hej jag heter Sandra och jag är snart socionom!

Instagram

Har alltid hatat instagram och tyckt att folk överanvänder det. Tills jag insåg att det finns även för android nu, då vart det ganska mysigt helt plötsligt. Följ mig vettja! Använder det gamla HEDerliga namnet sandrahed även där.

PERSPEKTIV, människor!?

Jag får alldeles ont i magen när folk envisas med att lägga ut bilder på anorektiska tjejer och gång på gång kommentera hur fult det är. Kanske menar de väl. Men i mina ögon är detta ungefär lika sympatiskt som att lägga ut en bild på en cancersjuk som är mitt i sin behandling och skriva nåt i stil med "Flintskalligt är asfult!!!".


Det finns så många olika sätt att vara snygg på, alla gillar olika, det ena utesluter inte det andra osv. Men när någon lider av en faktiskt livshotande sjukdom ser jag det inte bara som riktigt osmakligt att påpeka huruvida man finner personen attraktiv eller ej, utan framförallt är det totalt irrelevant?

Tror man att detta ska hjälpa personer med ätstörningar så anser jag att man inte fattat ett skit. På vilket sätt förväntar man sig kunna bota en sjuklig fixering vid vikt och utseende genom att fokusera ÄNNU mer på just vikt och utseende? Och betona att det är just vad killar vill ha (för alla killar tänker ju exakt likadant och föredrar precis samma kroppstyp, eller......?) som är det viktiga i sammanhanget.

Nä, detta kan jag verkligen inte förstå.

Bästa aprilskämtet

Så gammalt och så gjort men så sjukt kul. Vi spenderade gårdagen med att high fiva varann för varje ny like och kommentar.

Vad är det för ord jag söker? Eh, jo just det. Moget.


RSS 2.0