Äntligen.........

Äntligen kan ni torka tårarna, kliva upp från fosterställningen under sängen och känna att livet har en mening igen!

Som ni vet hatar jag att blogga. För oftast skrattar man inte med bloggare utan åt dem. Man fascineras och förskräcks och skäms litegrann, kanske imponeras och avundas man lite men framför allt drar man en lättnadens suck över att man sitter framför en skärm och kan följa någons liv och tankar utan att behöva visa någon sorts direkt reaktion. Man kan hata det som skrivs, älska det, äcklas, inspireras, underhållas eller inte bry sig ett skit, och ingen kommer nånsin att få reda på det.

Under mina bloggpauser känner jag inte för att vara någon freakshow längre. Men pajasen i mig dyker alltid upp igen och inbland inbillar jag mig till och med att jag har nånting att säga. Det har jag förmodligen inte. Men jag är glad ändå.

Hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0