Jaja.

Idag stod jag nere i tvättstugan och strök en skjorta och var jag så sjukt irriterad. Som man kan bli ibland när man tänker på folk och deras påhitt. Som att ungdomar ska vara lata till exempel. Vi springer omkring och vikarierar och vet inte hur vecka för vecka ser ut eftersom det ändras så snabbt. Fast schema, vad är det? Telefonen ringer och vi tar på oss jobb oavsett andra planer, för vi vet knappt om vi får jobba nånting alls nästa månad. Alltså jag gillar kaoset. Men ingen ska säga att jag eller nån annan jag känner i min ålder är lat. Särskilt inte någon som sitter där med fyra veckors betald semester varje år.
 
Sen när jag kom upp igen med skjortan insåg jag att det enda jag strukit var ärmarna. Resten syns ju inte så orka?
Hehe. Vem försöker jag lura, jag är så sjukt lat. Jag=definitionen av lathet.

Skitsamma.


Alltså...

Varför är det ingen som reagerar över motiven på Systembolagets kassar?
De är ju helt bisarra! Kolla på den här bara. Ett snapsglas med armar som ger någon sorts överdimensionerad växt till en dubbelvikt fisk med ögonfransar.
WTF!? Hur kan folk liksom gå omkring helt oberört och bära på detta som ingenting? Utan att kolla på dem och fnissa var tredje minut? Är ni robotar??


Vafalls??

Här öppnar man sitt hjärta med värsta bekännelsen och så åker man på stordissen. Jag som trodde vi hade nåt speciellt!!!

Jag ska också börja berätta saker för folk helt random. Från ingenstans bara "hi so i'm about to sleep but tomorrow i'll wake up". Vad BRUKAR han få för svar liksom?




Yo

Det var ett tag sen nu. Men allt är som vanligt.

När jag jobbar är jag hysterisk för att det är för mycket att göra. När jag är ledig är jag hysterisk för att det är för lite att göra. När jag har planer får jag panik för att allt känns för uppstyrt. När jag inte har planer får jag panik för att allt känns oplanerat. När jag är bland folk vill jag vara ensam. När jag är ensam vill jag vara bland folk. När jag är hemma vill jag bort. När jag är borta vill jag hem.

Men. På det hela taget är det här nog en underbar sommar.

Rösten!!

Jag dör litegrann.


Bläck Jäck

Jag har hört massa teorier om hur vissa kan vinna så mycket och andra inte. En del är säkra på att det handlar om nån sorts psykiskt övertag, andra tror det har att göra med vana och så finns ju förstås de smarta rackarna som är övertygade om att allt är riggat men som ändå spelar gång på gång.

I helgen var det i alla fall en gäst som kom med den skummaste teorin hittills. Han påstod att det kändes bäst att spela mot en snygg dealer eftersom han alltid förlorade mot vad han refererade till som fula.

Så. Vad gör man inte för biznizen??
Har killen rätt är ni suckers chanslösa ikväll.


HIHIHIHIHIHIHIHI LURIGT.

Det här kan inte vara normalt


Håll med mig

En bit från våran stuga finns en ö som är sjukt obehaglig. Min familj brukar ibland fara dit och fika, som en trevlig liten utflykt sådär. Fika på SKRÄCKÖN. 



Man fick inte gå in i huset den här dagen, men där inne finns ett rum med en liten säng och LEKSAKER. Få saker är så obehagliga som gamla bortglömda rum med LEKSAKER.



Ni ser ju bara hur Samara är halvvägs upp redan. Där krälar hon sig sakta men säkert uppåt och så tror de att några stenar ska hindra henne. Folk fattar ju ingenting.




En jordkällare. Med lufthål på dörren. Varje gång jag varit där har jag känt mig tvungen att öppna dörren, och varje gång har jag varit så skraj att jag kunnat skita ner mig.



Innanför dörren finns... Ännu en dörr. Innanför den dörren finns det på fullt allvar stearinljus och en tom vinflaska. Kanske är det bara jag, men känns det inte som ett aningen skumt val av plats att tända lite romantiska ljus och ta några glas på?




Kommentarer överflödiga.


Nu undrar jag:
Varför håller ingen (förutom Elina kanske) med om att den här ön är en förskräcklig plats? Vad är det med folk?? Jag får exakt samma känsla som när man kollar på en skräckfilm och blir frustrerad för att karaktärerna inte fattar att de är med i en rysare och går iväg på egen hand och blir motorsågsmassakrade.

RSS 2.0