Haha?

Alltså... Folk som stönar på gymmet.

Jag dör.
På riktigt så dör jag.

Först blir man förbryllad hur en människa över huvud taget kan framhäva såna ljud. Sen blir man lite generad och försöker låtsas som ingenting, hoppas att personen ska inse det bisarra i vad den håller på med och knipa igen. Händer inte detta kommer man till en punkt då det är omöjligt att inte skratta ihjäl sig. Fortskrider scenariot ytterligare kommer så småningom helt andra ovälkomna associationer tätt följt av medlidande med personens partner jag menar tänk att höra det där varje gång man... Nej. Euw. Vid den punkten vill man helst lägga sig ner och dö.

Hörlurar. Ska verkligen inte glömmas i fortsättningen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0