..

It's all about steam
It's all about dreams
It's all about making the best out of everything
You'll know when you're fine
Cause you'll talk like a mime
And you fall on your face
You get back up, man you're doing fine
A considerate clown, a preachy preaching machine
Is one of the sweetest things you would say about me

But I don't have the time
For your distorted esteem

Jag är bara avis.

Förhörde mamma igår om hur de haft det på resan.

- Hur var det? Hur var det????? Var det exakt som teveserien Las Vegas??????
- Jaa nästan. Fast folk var inte lika snygga, dom satt där vid spelmaskinerna med världens magar och var ganska trashiga. Det kändes ungefär som i... Jörn.

Det var inte riktigt någon jämförelse jag hade väntat mig. Men sen fanns det tydligen inte ens nåt black jack-bord där de var heller. Ett uselt casino alltså.

Ehehhhhh

Nån gång i somras fick vi en ny torktumlare i tvättstugan. Sen dess har denna torktumlare drivit mig till vansinne.

När man startar den hyser man vissa förhoppningar. Till exempel att tvätten ska bli torr. Dessa förhoppningar krossas om och om igen likt glas mot den skoninglösa marken. Nederlag efter nederlag tingas man genomlida mot denna vidriga maskin. Allt man ville var att äga några kläder som inte var blöta. Snabbt fick man lära sig att den här torktumlaren njuter av att se drömmar dö.

Kanske borde man ge upp hoppet och helt enkelt hänga upp sina kläder i torkskåpet. Det skulle dock betyda att man blivit överlistad av en torktumlare. Hur skulle det se ut.

Så. Den eviga kampen fortsätter.

Perfect match

Läser pappi och de andras reseblogg och han verkar ju ha det väldigt bra. När mormor hörde att han skulle fara och tävla sa hon "Akta dig för koreanerna!", men jag tror inte riktigt det här var vad hon hade i tanken?


Från http://usopen2010.sooshim.se/: "Han började som småragga på Perra och det steg som mer och mer. En väldigt fin avslutning av veckan!"


Aj.

Någon där uppe måste verkligen hata mig.
VARFÖR händer sånt här mig hela tiden???
 
På vägen till jobbet säger det pang och helt plötsligt ligger jag mitt på gatan. Jag hade alltså halkat och inte ens hunnit fatta det förrän jag väl låg där. Blev helt väck i skallen av den där smällen. Fattade typ inte vad som hade hänt förrän jag rest mig upp och gått en bit, då började det göra ont som bara den.

Konstigt nog gick det bättre att jobba än på länge. Det krävs alltså en mindre hjärnskakning för att det ska gå bra för mig. Känns uppmuntrande.

Åh.

John Mayer. Jag ska gifta mig med honom.

I'm not alone
I wish I was
Cause then I'd know I'm down because
I couldn't find a friend around
To love me like they do right now
They do right now

I'm dizzy from the shopping mall
I searched for joy but I bought it all
It doesn't help the hunger pains
And a thirst I'd have to drown first to ever satiate

Something's missing
And I don't know how to fix it
Something's missing
And I don't know what it is
No I don't know what it is at all

I can't be sure that this state of mind
Is not of my own design
I wish there was an over-counter test
For loneliness
For loneliness like this

Friends - Check
Money - Check
A well slept - Check
Opposite sex - Check
Guitar - Check
Microphone - Check
Messages waiting for me when I come home - Check

Gillas

Who says I can't get stoned?
Turn out the lights and the telephone
Me and my house alone
Who says I can't get stoned?

Who says I can't be free
From all of the things I used to be
Re-write my history
Who says I can't be free?

It's been a long night in New York city
It's been a long night in Austin too
I don't remember you looking any better
But then again I don't remember you



Note to self:

Sätt inte foten i en affär när du är stressad/deprimerad/ett neurotiskt vrak på gränsen till ett hysteriskt sammanbrott. Garderoben blir glad men plånboken hatar dig.


Bläääääääääääääääää

Tror inte jag varit nervös för ett prov en enda gång i mitt liv. Och nu sitter jag här och har ont i magen för tentan imorgon???

Har kommit till en punkt då man helt enkelt skiter i allting och så får det gå som det går. I och försig kommer jag fram till den punkten ungefär sju gånger om dagen, men hur som helst. Nu är det färdigt! Det får bli som det blir, jag har i alla fall gjort mitt. Tack och hej. 


Inte lätt ibland

Idag skulle jag köpa en bok till nåt seminariegrejs och jag tänkte inte på att namnet kanske var lite märkligt.

- Hej! Jag söker en bok.
- Vad heter den?
- Kalla det vad fan du vill.
- Eh.... (hon i kassan stirrar väldigt konstigt på mig och innan jag fattat varför har stämningen blivit rätt märklig)
- Alltså, det är titeln! Den heter så.
- Jaha! Nej den har vi inte
- Okej.

Vad är grejen med..

att bli förbannad varje gång man kör bil? Känns som nånting alla pysslar med mer eller mindre. 

Jag blir alldeles förundrad när jag bevittnar såna utbrott. Så fort folk sätter sig bakom ratten hamnar de i något sorts absurd killer mode. Var kommer energin från? Hur orkar man liksom svära i fem minuter åt en gammal tant som går på ett övergångsställe, eller någon som startar blinkersen några sekunder sent?

Alla är helt plötsligt ens fiender. Allt man ser finns till för att hindra en från att komma från punkt A till punkt B. För varje bil som inte kör tillräckligt fort eller cyklist som korsar vägen hetsar man upp sig själv på gränsen till ett sammanbrott. En gubbe i keps blir mer provocerande än Hitler själv. Skulle någon våga slå av helljuset för sent eller tänja på högerregeln är man redo att tugga fradga.

Sen hoppar man ut ur bilen igen och plötsligt är allt som vanligt. Ilskan är som bortblåst. Hornen i pannan har försvunnit spårlöst. Man har på två sekunder gått från att vara på gränsen att kunna skjuta någon i blint raseri till att skutta runt och dela ut godis till småbarn.

Förbluffande är det.


Saker jag MÅSTE sluta tänka

- Det får bli ett senare problem.
- Det är inte hela världen.
- Planering är för amatörer.
- Jag hinner.
- Det folk inte vet mår de inte dåligt av.
- Det får lov att lösa sig.

Och framförallt:
- Det som inte dödar dig gör dig starkare. I alla fall när det handlar om mat med utgånget bäst före-datum.

Tydligen..

ska man ha lite ångest idag. Om man är singel alltså.
Så vi ger det väl ett försök.
...............
........................
.......................
.........................
........................
........................
..........................
.................................Nej, fortfarande ingenting. Vilken besvikelse. Vore lite mysigt ändå att gå omkring och deppa ett tag, tröstäta litegrann och ha sig. När det väl förväntas av en att man ska vältra sig i självömkan får man väl passa på. Försmädligt då att ingen sån vill infinna sig. Känns som att jag har blivit lurad.


What?!


Stod i godan ro och la in tvätt och hittade helt random ett par mammatrosor utan dess like. Eh?

De var gigantiska! Aldrig förr har jag blivit chockad av ett klädesplagg. Men vad gjorde den där skapelsen bland mina underkläder???

Jag känner mig rädd. Naken. Exposed. Okej att sockar försvinner helt oförklarligt, den tanken har jag förlikat mig med, men att tvätten förökar sig är lite för mycket att ta in just nu.


Finns inget värre

än när man har festat och så just innan man vaknar så drömmer man att man dricker massa vatten. Sen vaknar man och inser att det inte var på riktigt.

Eller när man har ställt ett glas vatten på sängbordet och så går katten och välter ut det över studielitteratur för 900kr.

Eller när man någonstans i dimman lovade att följa Jossan till en vårdtagare idag som bor låååångt bort och nu måste hålla det bara för att prove a point. Vet inte vilken point, bara att den ska bevisas.

Dagens sanning

Anser du att du verkligen förstår dig på människor... Då har du missuppfattat hela grejen totalt.

Nu är jag lite less, ja......

Jag har tagit fram en ny samtalsmetod. Helt sant. Den grundar sig på att allt man egentligen behöver göra är att nicka långsamt, rynka pannan och eftertänksamt säga "Och hur känns det för dig?"

Såhär:
Klienten: -Jag kan inte sova på nätterna.
Psykologen: -Och hur känns det för dig?
Klienten: -Hemskt. Jag blir trött och orkar inte med nånting.
Psykologen: -Jag förstår. Så... Hur känns det för dig?
Klienten: -Inte alls bra. Jag blir sur och skriker för minsta lilla.
Psykologen: -Intressant. Hur skulle du säga att det känns för dig?
Klienten: -Skit rent ut sagt, alla hatar mig.
Psykologen: -Hur känns det för dig?
Klienten: -Riktigt övervidrigt, jag.....
Psykologen: -Hur känns det?
Klienten: -Inte br....
Psykologen: -Hur känns det?
Klienten: -Dål...
Psykologen: -Och hur känns det för dig?
Klienten: -BRA. DET KÄNNS BRA, OKEJ??
Psykologen: -Nu känner jag att vi börjar göra framsteg.

Effektivt och lätt. En riktig vinnare skulle jag säga.


Jaha.

Imorgon far halva familjen till Las Vegas och själv blir man kvar här i minusgrader. Det känns inte helt okej. Jag tröstar mig med att sola solarium och tänka på att de ändå bara ska hålla på med taek wondo och sånt tjaffs.

Vad jag inte riktigt förstår är hur pappa ska kunna tävla när han nyss opererat blindtarmen. Det är lite svårt att få ett vettigt svar av honom ibland.

- Men hur går det med blindtarmen då?
- Vadå? Den har de ju tagit bort.

Jamen dåså?


Dude where's my car

Fattar ingenting. Vad hände igår kväll? Jag och Jossan sprang omkring överallt känns det som och jag gjorde bara skitmärkliga saker som antagligen hade en väldigt logisk förklaring då. Till exempel låg det en jacka i sängen när jag vaknade, men inte jackan jag haft på mig på kvällen. Jag hade alltså tagit en från hallen och lagt den i sängen. WHY? Ändå var det typ det vettigaste av mina påhitt under kvällen.

Mitt huvud dödar mig och ikväll ska jag jobba. Känns lovande.

Yoga

Jaa det är sant ikväll for jag och Jenny på yoga. Lite som ett skämt måste jag säga. Jag är den klantigaste och ovigaste personen jag känner och hon är väl inte så mycket bättre. Men det var inte så farligt. Som ett enda långt strechingpass med lite asiatisk musik i bakgrunden typ. Kändes aldrig som man ansträngde kroppen, men efteråt var man ändå hur darrig som helst, som om man hade sprungit en mil minst. Riktigt skumt. Jag känner mig rädd... Naken... Exposed, som min älsklingshollywoodfru hade sagt.

Man ska prova minst 10 gånger innan man bestämmer sig sa de och då råkade jag skratta högt. 10 gånger, är inte det typ en hel termin?? Men några gånger till ska jag ge det i alla fall. Tror det blir bra.


If it matters at all


Inte illa

Det är nåt konstigt med min lägenhet. Jag känner inte igen mig. Det är definitivt nåt som inte stämmer här. Vad kan det vara?

...............Golvet! Man ser golvet!!!

Planer för kvällen

Jossan: -Om vi får tråkigt kan vi ju alltid dra lös mitt skavsårsplåster.

Can't wait!

......?

Hörde ett rätt märkligt samtal idag.

Det började med att man pratade om romer och beklagade sig över detta eländiga folkslag, hur listiga och tjuvaktiga de är osv. Hade antagligen inte reagerat över detta om inte diskussionen helt plötsligt börjat handla om nazister. Hur vidriga de är och hur sjukt det är att de förnekar förintelsen.

Vänta... Spola tillbaka bandet... What??
Hörde ni just er själva?

Visst att alla har mer eller mindre grundade fördomar, så är det bara. Men hur kan man liksom tycka att man är bättre än nazister när man själv slänger ur sig sina fördomar i ett vardagligt samtal som om de vore sanning utan att vare sig ifrågasätta eller reflektera över dem? Okej om man inser att man är lite fördomsfull och dömande, men börjar man sätta sig över andra blir jag förbannad.

Alltså... Tror ni att Hitler hoppade upp ur en låda från ingenstans och bara "Höhöhöhööh här ska utrotas!!"
Tror ni det hade blivit nåt folkmord om det inte var för våra tydligen helt omedvetna fördomar?

Nazister må ha sjuka och vidriga åsikter, men de hycklar i alla fall inte med dem. De finns framme i ljuset så alla med lite vett i skallen kan opponera sig mot dem. Det är inte de som är farliga. Det är ni.

RSS 2.0