Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Imorse när jag skulle ner och tvätta märkte jag att någon hade SUDDAT BORT MITT NAMN och skrivit dit sitt eget. EH????
Så nu gick jag ner igen och då var hon där.
- Ja alltså ingen var här klockan åtta, sa hon.
JAMEN DÅSÅ?

Jag ska stå där nere och vänta nästa gång den rackarn har tvättid. Om ingen är där prick så ska jag slänga in varsin socka i maskinerna och starta dem. NANANANABOOBO.

Jag är FETT mogen.

Vem har bestämt att man inte får ha kepsen bak och fram?



Nu är det klippt

Egentligen blev jag alldeles för snygg i håret för att fara hem. Och det mina vänner är vad som kallas en tragedi.


Jag vill inte plugga ikväll

Ibland säger folk att jag överdriver saker och är en drama queen, så nu ska jag hålla mig till saken och inte ta i.
Bara tanken att öppna en bok gör mig fysiskt illamående. Mitt inre skälver i sina grundvalar. Mitt förstånd tvinar sakta ihop och dör. Hela mitt väsen vrider sig i våldsamma plågor. Jag vill inte. VILL INTE.

Saker jag hellre skulle göra än plugga:
Hoppa ut genom fönstret.
Fortsätta ner i älven.
Sjunka till botten.
Hitta en skatt.
Simma upp igen.
Vara kung i baren.
Skaffa en liten hund som heter Itsy Bitsy.
Skaffa en butler som heter Arnold.
Bli världsberömd.
Bryta ihop av pressen.
Lägga in mig på rehab.
Göra comeback.
Bli utskrattad.
Bli ruinerad.
Flytta in i en kartong.

Vänta. Jag ser en lösning torna upp sig. En vision har börjat ta form. Min briljanta hjärna håller på att hitta ett svar..........
Plugga inte.

Idag..

har jag sett på taek wondo. Besatta morsfars skulle tävla. Tyvärr är en match ungefär 10 min lång, så resten av tiden fick jag och Elina roa oss bäst vi kunde.


Plötsligt tog hon en gaffel och stack den i handen.
- Det här känns som ett bistick, sa hon. Men det är ett bestick.



Jag hoppades hela tiden att nån skulle använda trantekniken i en tävling. Varför gjorde de inte det? Vet de ingenting?? Det finns inget känt försvar mot trantekniken!!!


- Jag är en skum typ, sa Elina och gick loss mot ett träd. Det tyckte jag var nedrigt. Vad hade trädet gjort henne liksom?


Fast jag ville också ta en cool sprakbild. Det gick sådär.

Tillfällen då jag vill skrika FACEPALM 4


Jag fick ett brev!!

Det var från min breviz. Hon heter Petra Lindberg-Lindberg.
Puzz & kramizar


Hur tänkte jag...

idag när jag var och fikade, och beställde en laktosfri latte och CHEESCAKE? Som att inte cheescake består till 99,9% av mjölk?

Jag är som en överviktig som köper kebabsandwich med extra allt, och så en cola light.

:(

Min telefon får mig att känna mig handikappad i många avseenden. Den stänger av sig själv, den hakar upp sig, men framförallt: Den kan inte hantera smileys. På min gamla dök det upp såna där små gula ansikten, men på den här förblir de bara tecken. Man får helt enkelt gissa sig fram.

Okej med en glad eller en ledsen gubbe och så. Det kan jag väl fatta. Men folk är mer avancerade än så när det gäller smiley-användning har jag insett. Vad i hellskotta betyder till exempel :-$? Vad betyder :->? Jag har ingen aning!! Och jag lever i en ständig känsla av att jag har misstolkat hela sammanhanget. Föreställ er till exempel skillnaden mellan "skitkul :)" och "skitkul :S". Det kan bli hur fel som helst om man inte kan tyda de där rackarna. Och nu kan jag inte! Jag förstår inte pikar! Jag förstår inte skämt! Jag förstår inte ironi! VAD ÄR JAG UTAN IRONI!?

Grymma öde.

Vad tycker jag om fängelsestraff?

När jag var liten och hade gjort nåt dumt brukade de skicka upp mig på rummet. Oklart varför. Skulle jag sitta där och skämmas? Skulle jag straffas? Skulle jag tänka över mina hyss? Skulle jag bli avskräckt från att bete mig likadant igen?
Vad jag minns gjorde jag inget av det där. Jag satt där och kände mig orättvist behandlad. Istället för att inse att jag faktiskt hade gjort fel intalade jag mig att alla andra var dumma och ingen förstod mig.
Efter ett tag lugnade jag ner mig och började leka med barbie eller nåt. Glömde nästan hela grejen. Sen var jag tvungen att gå ner igen. Då visste jag aldrig hur jag skulle bete mig. De andra tänkte att nu hade jag ju suttit på rummet ett tag, så nu var jag snäll igen. Men det var jag inte. Jag var fortfarande förbannad över hela grejen, men jag hade ingen aning om vad jag skulle göra av det. Jag ville ju liksom inte åka upp på rummet igen. Så jag fick helt enkelt knipa igen och försöka anpassa mig, till nästa gång jag gjorde samma rackartyg. Då blev det liv i luckan.

Ibland pratade dock de vuxna med mig som om jag var en riktig person. De förklarade för mig vad jag hade gjort och varför det var fel, på ett sätt som gjorde att jag förstod. De sa på vilket sätt det jag hade gjort var dumt och hur det kom sig man inte fick göra så. De förutsatte att jag faktiskt ville göra rätt och att jag inte var elak rakt igenom för att jag hade betett mig elakt. Även om jag kanske inte alltid erkände det lovade jag mig själv inombords att aldrig göra om det. Vad jag vet gjorde jag inte det heller.

Det här med självbehärskning...

Eftersom det känns lite onödigt att slösa bort studielånet i onödan har jag bestämt att jag bara får köpa saker jag verkligen vill ha. Saker jag behöver. Saker jag skulle kunna dö för.

Sen kom jag hem med:


Ett par solbrillor. Vad kände jag att jag kunde dö för? Den härliga rosa nyansen? Den fantastiskt orginella formen?

Ett paket hårnålar. Jag fann det alltså helt motiverat att dö för ett paket hårnålar. Eh.

Och vad är det sista? Trosor? Hårband? En näsduk? Ingen vet. Men det var nedsatt pris. Vem kan motstå nedsatt pris? Inte jag, tydligen. Jag skulle kunna dö för nedsatt pris, tydligen.

Sen kan jag händelsevis kanske möjligen ha råkat köpa lite kläder också. Men de räknas inte för de var att dö för på riktigt.
Eh. Jag behöver hjälp.

Utan telefon känner jag mig rädd, naken, exposed

Märkte idag att jag hade slarvat bort mobilladdaren och telefonen var döende.

Jag: -Hur ska jag kunna vakna imorgon? Jag har ju väckaren på mobilen!!
Camilla: -Du får be en granne komma och plinga på.
Jag: -Ja, typ. Eller så ringer jag helt enkelt mamma och ber henne väcka mig. Fast oj det går ju inte.
Camilla: -Nej det kan ju bli svårt...
Jag: -Haha ja, smart jag är. Hur ska jag kunna ringa till henne om jag inte har nån mobil??
Camilla: -Ehh.....
Jag: -Hahaha ibland tänker jag inte långt.
Camilla: -Eh, alltså... Din mamma kan ju inte ringa till dig heller?

Clever.

Tillfällen då jag vill skrika FACEPALM 3

Nån snubbe: - Om du fick vara vilken person som helst, vem skulle du vara då?
Jag: - Barack Obama.
- Men så tråkigt. Är det säkert?
- Ja.
- Kan du inte ta nån roligare?
- Nej vadå, tänk så perfekt världen skulle bli.
- Är du säker?
- Ja.
- Säker?
- BEYONCE. Okej??? Jag skulle vara Beyonce.
- Coolt!
- Hahahah? Vem skulle du vara då som är så himla rolig?
- Typ... Megan Fox.

FACEPALM

Vilken stjärna

Jag dör. Jag avlider.
Det här är det roligaste jag har sett sen Borat sa "is it a cat in a hat".

Tips från coachen

Är ALDRIG ölkorv med vitlöksmak på lösvikt. Herregud jag har aldrig i mitt liv mått så illa i hela mitt liv. Och nu har jag nog fått men för evigt. Kommer aldrig mer kunna äta körv. Vill krypa ihop i fosterställning och gråta av bara tanken.

Inte lätt att va ödmjuk

När man är felfri som jag



Elliot Hedlund Fjant

Idag fyller min syster 19 (!!!!!!).
När vi var små var hon alltid så nöjd för att hon nu under två månader bara är ett år yngre än mig. Hon hävdade också att hon egentligen är äldre eftersom hon fyller tidigare på året. Hehe. Bra försök.
GRATTIS!!


And if music was the food of love, then I'd be a fat romantic slob


You know how it's sometimes hard to be friends with me cause I'm so awsome?

Vg på hemtentan vg på hemtentan vg på hemtentan
Jag upprepar
VG på hemtentan

SWEEEEEEEEEEEEEEEEEEET

Ja jag borde sluta se teveprogram jag hatar

Dating in the dark. Vilket skitprogram alltså. Först när de bara har träffats i mörkret är de helt "naaaaw det här känns verkligen skitbra, det spelar ingen roll hur han ser ut för han har så himla fin personlighet och vi har så kul ihop och blablbala". Sen när de väl får se varann åker hela arsenalen av kvalificerat skitsnack fram: "njaaaaaa men alltså det klickade aldrig från början", "njaaaaaaa men jag är nog inte redo för ett förhållande ändå", "njaaaaaaa men alltså det är inte han det är jag".

Tillåt mig spy.

Grow a pair och säg som det är istället mänskor. Han är flintskallig och smygfet och personlighet i all ära men inte ens den kan rädda upp DET DÄR.

Tillfällen då jag vill skrika FACEPALM 2

Gäst vid spelbord säger för typ 23:e gången: -Jag är som PRECIIIIIS som Rainman fast snyggare
Annan gäst: -Har du vunnit mycket?
Gäst1: -Alla händer hittills!

Killen hade alltså spelat TVÅ HÄNDER och de spelade han skitkonstigt så jag är rätt övertygad om att det bara var tur att han vann. Resten av tiden hade han mest stått där och upprepat sitt "Jag är PRECIIIIIIS som Rainman fast snyggare" så fort han fick chansen.

FACEPALM

Tillfällen då jag vill skrika FACEPALM

Random kille på krogen: -Alltså vi har världens jobbigaste praktikant på jobbet nu.
Jag: -Ajdå, varför är han det?
- Han gör inget som han ska.
- Så jobbigt.
- Ja. Vi är rätt taskiga mot honom.
- Men!
- Jamen han fattar ju inget.
- Vad är det för praktikant?
- Han är från Samhall.

FACEPALM

Ge mig SOL

Nu när man minns hur det känns med solen i ansiktet vill jag bara härifrån. Gjorde misstaget att kolla på bilder från Turkiet förra året, ååååååååååååååååååååååååå jag vill tillbaka. 


När vi sa till killen i baren att vi ville ha spriten utblandad skrattade han högt. Sen hällde han i ungefär en cl soda. Till och med det saknar jag!!



Man såg aldrig Jenny och Jossan utan en cigg. Det var helt sjukt. De hann knappt lägga ifrån sig den första innan de tände en ny. Runt dem levde man i ett ständigt rökmoln. Till och med det saknar jag!!



Klippa sig i Turkiet var som att åka fyrtio år tillbaka i tiden. 70-talet ringde och ville ha tillbaka sin frisyr. Till och med den saknar jag!! Förstår ni då hur mycket jag saknar den nedrans resan???

Så är det

Om det är nåt som är värre än att köpa toapapper (herregud folk kan ju tro att man skiter och har sig!!!?) så är det att bara köpa toapapper och inget annat. Jag brukar komma på mig själv med att gå runt och plocka på mig massa andra grejer jag egentligen inte alls behöver bara för att liksom cover up själva toapappret. Det kan bli dyrt i längden. Hamnar jag i lyxfällan har det absolut inget med skor eller så att göra, det handlar endast och enbart om toapapper. Bara så vi är på det klara med det.

Man skulle kunna tro..

att skillnaden mellan att jobba i hemtjänsten och ute på krogen är som natt och dag. Men så är det inte alls.

- Folk är oftast inte helt klara i skallen.
- Balansen är inte vad den borde vara.
- Nånting till synes självklart kan ta en mindre evighet att förklara.
- Även i en helt vanlig konversation måste man skrika för att höras.
- Ofta kommer man på sig själv med att låta som om man pratar till ett barn.
- Samma person berättar samma historia gång på gång. På gång. På gång.
- Man kan inte räkna med att folk kommer ihåg något man sa för tio minuter sen.

Vad ska man säga. Jag älskar folk.

Ehm...

Petra: -Nu vet jag varför mitt liv suger idag! Det är Guds straff för att jag har syndat.
Jag: -Syndat? Vad har du nu gjort?
Petra: -Jag köpte ju nya skor igår. Människan skapades naken. Det är inte meningen att vi ska ha kläder. Ännu mindre SKOR.

Det samtalet fick mig att gå och räkna mina skor. Vid 17 blev jag less och insåg att nånting saknades. Så jag satte mig på nelly.com och vips var de här rackarna beställda.
Ann SEK 249, Nelly  Shoes - NELLY.COM
Forgive me father for I have sinned?

Hahahahha??

Ibland när man jobbar som croupier får man vara någon slags psykolog. Folk envisas med att berätta saker. Med tanke på min framtida yrkesbana kanske jag borde bli lite bättre på att hantera detta. Igår till exempel:

Gäst: - Jag fick just veta att min sambo har bedragit mig i ett och ett halvt år.
Jag: - Aj, men då borde du ju verkligen spela. Du vet, otur i kärlek tur i spel!

VAD ÄR MITT PROBLEM???
Hur kan man kläcka ur sig nånting sånt i det läget???
Jag kommer bli en finfin socionom alltså.

Blöh

Jag slutar aldrig fascineras över folk.

När man till exempel i första andetaget gnäller om att skatterna borde sänkas, och i nästa över hur kass äldrevården är.

Det finns liksom ett samband.
Antingen betalar man sin del och får i sin tur en känsla av trygghet om allt skulle gå åt skogen. Eller så betalar man lite mindre men får samtidigt klara sig själv lite mer. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra. Men det är så det hänger ihop. Man kan inte bara sitta där och vänta sig att någon ska lösa allting åt en, utan att bidra med någonting själv över huvud taget.
Vad är det för konstigt med det?

Sen, vad tror ni det beror på att äldreomsorgen är så hemsk? För att personerna som jobbar där är onda och vill göra gamlingarnas liv miserabelt? Eller kan det vara så att det finns ett dåligt samvete som gnager för att man innerst inne vet att ett vårdbiträde aldrig kan ersätta en anhörig? Att det inte spelar någon roll hur mycket omsorg man får, man kommer ändå inte ha det bra så länge ens familj mer eller mindre skiter i en? Och för att slippa den där gnagande känslan skjuter man över hela ansvaret på samhället, på kommunen, på de anställda som faktiskt gör jobbet du själv till en viss del borde göra?

Snaaaaaaaaart

ska jag till Ikea och försöka styra upp den här lägenheten. Flyttade hit med inställningen att den får duga tills vidare, men jag insåg nyss att jag har bott här i två år så till vidare har nog passerat. Bara att göra det bästa av eländet. Vet precis vad som behövs.

En stor kristallkrona, som i ett gammalt slott.
Min lägenhet skulle totally pull it off.



Ibland...

känner jag ett plötsligt sug efter att laga mat.
Då brukar jag lägga mig ner och vänta tills det går över.
Eller köpa pizza.

Nu gör jag vad som helst för att slippa städa.

1. Sätt på din spellista och tryck shuffle.
2. Klicka på nästa-knappen efter varje fråga.
3. Skriv låttiteln som svar på frågan.

1. Hur mår du idag?
Beautiful world

2. Kommer du komma långt i livet?
In the shadows

3. Hur ser dina vänner dig?
The age of the understatement

4. Kommer du att gifta dig?
Let it go

5. Vad är ditt livs theme song?
Mr lonely man

6. Vad är ditt livs historia?
The day after tomorrow

7.  Hur är skolan för dig?
Not good enough fot truth in cliche
8.Hur kan du komma framåt i livet?
Instant repeater '99
9.Hur kommer imorgon att vara?
Here comes the anxiety

10.Vad är de bästa med dina vänner?
Wheels

11.Vad finns det i lager för nästa vecka?
The children sing

12.Vilken sång beskriver dig bäst?
It's not me it's you

13.Hur är det med ditt liv?
Hatefuck

14.Vilken låt ska spelas på din begravning?
Hide and seek

15.Hur ser världen på dig?
Crack a bottle

16.Kommer du att ha ett lyckligt liv?
Show me what I'm looking for

17.Vad tycker dina vänner om dig?
Lazy eye

18.Har du en djup mörk hemlighet?
I miss you

19.Brukar folk i hemlighet fantisera om dig?
Suddenly tragic

20.Hur kan jag göra mig själv glad?
Rock & roll

21.Kommer jag nånsin att ha barn?
The bitter end

22.Vilken låt beskriver den du är attraherad av?
Solitary man

23.Vad skulle du vilja säga till nästa generation?
Is it any wonder?

24.Vad är ditt tips till dig själv?
Friends

25.Hur kommer jag att bli igenkänd?
Bad things

26.Vad är min dans sång?
Almost lover

Varför...

har jag aldrig tänkt på hur groteskt det är med örhängen egentligen?
Det är ju snyggt och allting men HUR kom man på det från första början? Fattar ni vilken påhitt?
"Jag vill vara lite fin... Vad ska jag hitta på? Jag vet! Jag tar en nål och sticker hål i den där hudslamsan som hänger ner från dom där sakerna som sticker ut från min skalle. Sen trycker jag in saker där så får dom hänga där och dingla. Nice!"
Hjälp.

En ung tjej som tror hon är nåt, hemska tider!!!

Jag har alltid gillat Kissies blogg. Hon är ju faktiskt hysteriskt rolig. Fattar inte hur man kan bli så provocerad av någon som så uppenbart går in för att uppröra. Det är ju så himla befriande med någon som är så fel och inte ber om ursäkt för det. Istället för att rätta sig efter samhällets uppfattning om hur en ung tjej borde vara gör hon en grej av det och tjänar massa pengar. Underbart! Men då får folk moralpanik och hetsar upp sig över att hon inte är nån bra förebild för yngre tjejer.

Herregud. Jag kan faktiskt tänka litegrann i smyg att om jag hade en dotter hade hon hellre fått ha Kissie som förebild än alla fina, välartade, politiskt korrekta tjejer med duktighetskomplex. Inte för att hon förstorar brösten och läpparna och bantar och har sig, men för att hon avviker så totalt från snälla tysta veta sin plats-idealet. Hon är så fel på alla sätt. Hur kan man inte älska det?



So say you'll stay and dance with me tonight


Typiskt

Jag har nyss insett att min stora kärlek när jag var liten är en räv.
En tecknad figur kan jag väl leva med. Men en räv? Nej. Det blir nog inget mellan oss ändå.


RSS 2.0