Och på tal om pizza.

Igår när jag stod i kassan kom det en kille med en Pirate Bay t-shirt. "Stolt fildelare" stod det på den. Det var med yttersta nöd och näppe jag avstod från att se förvånad ut när han räckte fram pengar, och så höll jag på att lägga någon löjlig kommentar i stil med "Jaha, betalar du för saker?", eller "Jaha, jag trodde du ville ha pizzan delad". Det var ju tur att jag inte gjorde det, för jag är väl inte direkt bättre själv. Varför blir jag så irriterad på folk som tycker att gratis nedladdning borde vara en grundläggande rättighet? Vilken skitstil av mig egentligen, den där killen stod i alla fall för att han laddar ner men jag kör med nån sorts självbelåten dubbelmoral.

Okej?

Joooo jag börjar bli less på folk som beter sig som om deras värld fallit i spillror för att det var något fel på deras pizza/hamburgare/whatever de just köpt. Visst att man kan bli lite irriterad om det är nåt fel på ens mat. Men om jag måste ta emot en till hysterisk utskällning från nån som tydligen upplever ett hål i pizzan som en grov personlig förolämpning, då tror jag att jag kommer förlora hoppet om mänskligheten en gång för alla. Man vill bara hoppa över disken, gripa tag i personens krage och ge den några bitchslaps sådär som de gör på film när någon är hysterisk och inte tänker klart. Det kan ju inte vara sunt att hetsa upp sig sådär över lite billig skräpmat, när man dessutom får ny inom tre minuter. Såna personer är helt och hållet befriade från allt som kallas perspektiv. Det måste de vara.

Det som är mest irriterande dessutom är att jag har en känsla av att det hade låtit helt annorlunda om det var en vuxen som stått i kassan. Jag har svårt att tänka mig att folk skulle ta i lika mycket då. Men när det är någon mycket yngre, ja då har man väl all rätt att skälla som om det inte fanns någon morgondag.

Skål!


Tystnad

Det är helt sjukt att allting är över nu. Det blev så intensivt på slutet, och så helt plötsligt inget mer.

Men en sak undrar jag. Vad tror folk egentligen? Tror de att studenter saknar verklighetsförankring så till den grad att vi tror att vips kommer ett jobb serverat på silverfat och tjoho där har vi en villa och hoppsan där låg visst en miljon att resa jorden runt för?

Jag tror bestämt att jag har två ögon. Jomenvisst, där sitter de! Två öron har jag också. Jag är alltså inte helt avskuren från omvärlden, trots att jag gått skola fram till nu. Alltså är jag fullt medveten om hur arbetsmarknaden ser ut nu. Men för det kan ju inte folk förvänta sig att man ska stå och muttra bittert där på flaket? Eller?


Beror rasism på dåliga tider?

På demonstrationen i lördags började Linn diskutera med någon snubbe från Arbetarinitiativ. Jag stod mest i bakgrunden och lyssnade, tyckte att det hela var ganska intressant. För det finns ju tydliga tecken på att rasism/nazism och lågkonjunktur har ett visst samband.

Den där snubben verkade fullt övertygad om att alla problem skulle lösa sig bara staten fick mer pengar att dela ut. Då skulle alla börja hoppa omkring och strö blommor omkring sig och spela harpa och allt skulle bli frid och fröjd. Om alla hade pengar.

Nej, riktigt så sa han ju inte. Men hur som helst.

Klart att alla i samhället måste tas om hand. Utanförskap och arbetslöshet är förmodligen en av de största anldeningarna till rasism, det håller jag med killen om. Men det är knappast där kärnan i problemet sitter. Det är bara en utlösande faktor.

Kärnan sitter i en utbredd okunskap och rädsla. En sorts försvarsmekanism då man för över sina egna svagheter på andra. En vilja att hitta en syndabock, någon att skylla på, och därmed en enkel lösning. Ett hat mot andra som helt klart bottnar i ett hat mot sig själv. Det hatet blir förstås större om man är arbetslös och inte känner någon tillhörighet, men försvinner det för att man har pengar? Nej, inte troligt. 

Killen har ju inte fel, jag förstår hans sätt att tänka och det ligger mycket i det. Men även om det är ett problem som skapas av samhället kan man inte bara se det ur ett kollektivt perspektiv. Sånt här är nånting som främst måste lösas på individuell nivå. Människor är inte onda, beteenden har sina orsaker och förklaringar. Men ekonomin, den är som den är. Dåliga tider blir det alltid, det kommer vi helt enkelt inte ifrån. Rasism däremot, det är nånting jag mycket väl tror att vi kan göra något åt.

Valet

Okej, piratpartiet tog inte helt oväntat hem en hel del röster. För ett tag sen gick jag runt och gormade om att jag skulle flytta ur landet om de fick så mycket som ett enda mandat. Det var ju lite löjligt kanske men sådär blir jag ibland. Hur som helst, piratpartiet är ju långt ifrån det värsta folk kan lägga sina röster på. Det är ju inte så att de inte driver vettiga frågor och så. Men visst i hela friden finns det viktigare saker i livet än gratis nedladdning? Svält, finanskris, miljöhot, människohandel, does it ring a bell? Nja tydligen inte. Vi ska ha gratis musik, sen får jorden gå under hur mycket den vill och ekonomin får krascha och vi kan lika gärna skita i allting för allting kostar pengar och vad ska vi då ha det för? VA? Betala, vad är det, vilken jävel kom på den idén saker ska vara gratis det är våran RÄTTIGHET. GRATIS!!! GRATIS!! GRAAAAAATIS!!!!!!!!!!

Nej, det här med integritet på internet förstår jag faktiskt och därför känns det för all del inte helt bedrövligt med en piratparlamentariker. Men folk får ju faktiskt ta och stanna upp ett ögonblick, dra ett djupt andetag och tänka över sina prioriteringar. Kan jag tycka.

Skulle vilja få tummen ur.

Skulle vilja hitta på nånting med klassen ikväll. Skulle vilja få någon ordning på kaoset i lägenheten. Skulle vilja höra av mig till folk jag inte pratat med på månader. Skulle vilja reducera berget av disk kraftigt. Skulle vilja fara hem och umgås med familjen. Skulle vilja byta strängar på gitarren. Skulle vilja fara ut och springa. Skulle vilja söka jobb. Skulle vilja stryka studentklänningen. Skulle vilja handla så jag i alla fall slipper svälta. Skulle vilja kolla mitt konto. Skulle vilja skaffa ny telefon. Skulle vilja köpa nya gardiner.  Skulle vilja köpa kläder till imorgon. Skulle vilja leta smycken till studenten. Skulle vilja lämna tillbaka högen av gamla böcker. Skulle vilja slänga ut soporna. Skulle vilja sortera garderoben så nånting ryms. Skulle vilja fara på systemet och ordna veckans inköp. Skulle vilja duscha. Skulle vilja äta. Skulle vilja sova.

JAMEN GÖR DET DÅ VETTJA.

Aj

Jaha. Börjar mer och mer inse att fredagen spårade mer än jag trodde. En borttappad mobil och en fet bula i skallen borde ju kanske vara bevis nog, men jag har ändå gått i illusionen att jag skötte mig ganska snyggt. Nu inser jag att det bara beror på att jag inte minns.

Sådär är det alltid för mig, jag kan tro ganska länge att jag inte alls gjort nånting farligt. Sen får man höra fler och fler historier från folk man träffade under kvällen och då faller vissa bitar på plats och OOPS det var nog inte helt lugnt ändå. Men men. Vad gör man. Det är sista veckan, klart det ska supas.


Idag på parkeringen:

Amanda -Den där har lämnat tankluckan öppen.
Jossan -Jaha, vad var tanken med det då?


Det var väl kul? Nähe. Det var väl inte det då.

Bäst


Det är ju riktigt flyt att hamna i den bästa klassen såhär i trean. Veckan som gått har varit sjukt rolig och nästa kommer mest troligt att bli ännu bättre. Och jag kommer mest troligt att bli nykterist efter studenten, kommer väl inte ens kunna höra ordet alkohol utan att spy.


Herregud

Hur kan man kalla sig antifascist och sen själv stå och kasta sten? På vilket sätt gör man motstånd mot våld genom att slåss?

Visst förstår jag hur det är att brinna för något. Hur det är att bli så upprörd att man knappt vet vad man ska ta sig till. Men vad händer med själva syftet till protesterna när alla bara vill slåss? Sånt får mig verkligen att tappa hoppet om mänskligheten. När folk förklär sin uppdämda ilska med åsikter och sen när det kommer till kritan är det inget annat som spelar någon roll, bara att få spöa någon.
 
Låtsas vara motståndare till något annat om ni så gärna vill gå loss på varandra. Jag blir seriöst bedrövad på ett sätt jag inte kan beskriva. Ligger det i människans natur att vara så obotligt korkad? Det skulle ju förstås förklara en hel del. Men jag kan inte tro det, då skulle jag gå under.


We're gonna go crazy if we don't go crazy tonight


Trams?

Jag kanske har uppfattat det här helt fel och svamlar nu.

Men är det inte helt sjukt att vi är med i en union som mer än hälften av befolkningen inte ens bryr sig tillräckligt mycket om för att idas rösta i parlamentsvalet? Antar att den största anledningen till det låga valdeltagandet är att folk inte vet eller bryr sig tillräckligt mycket för att kunna ta ställning. Varför ska de då få sitta där borta och fatta beslut som vi inte kan göra något åt sen när de väl påverkar oss? 

Inte så att jag tycker EU är dåligt eller så. Samarbete mellan länder är väl alltid bra, när de srävar efter att upprätthålla fred och demokrati och annat fint. 

Men. Jag har väl fått intrycket att unionen i så fall motverkar sitt syfte. De sitter där och beslutar i frågor som berör oss mer eller mindre direkt och inte ens hälften av oss känner att det ens är lönt att försöka påverka. På vilket sätt är det demokrati?

Fy fan vad vi är bra

För ett år sen hade jag just flyttat hemifrån. Minns inflyttningsfesten då vi nästan viskade för att inte störa grannarna. Det fanns nästan inga möbler, bara säng, soffa, fotölj och ett litet bord. Vi satt på golvet och drack cider tills det blev omöjligt att prata tyst. Då snubblade vi ut och vädret var underbart, tror bara det var mörkt två timmar och resten av dygnet bestod av strålande sol.



Avslutningsveckan fortsatte i samma stil, fantastiskt väder och tyst festande i lägenheten. Sen gick vi ut tvåan och det var väl skönt men ingen stor grej egentligen. I tre månader skulle jag försörja mig med telefonförsäljning och hamburgergrillning och sen skulle allting rulla igång igen.



Det är inte samma sak nu. Vi dansar och skriker och firar att skolåren snart är slut, men egentligen är vi bara ängsliga. Vi vet mycket väl vilket elände och ovisshet som väntar men vi låtsas att vi är on top of the world. Att vi kan göra vad som helst, bli vad vi vill. Och det tycker jag gott att vi kan fortsätta med. För vi ska ta studenten och den här veckan kan vi få inbilla oss att framtiden är ljus. Kanske stämmer det inte, kanske blir det bara skit av alltihop. Men just nu, just idag, ser framtiden bättre ut än någonsin.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0